NORRBOTTENS BEAGLEKLUBB

Beaglen ur norrbottniskt perspektiv

Beaglen ur norrbottniskt perspektiv

Sedan beaglen kom till Sverige för över femtio år sedan har den genomgått en förädling och formats till den homogena jakthund den är idag. Många kunniga jägare och uppfödare har del i beaglens framsteg men vägen dit har inte alltid varit spikrak. Till och från har beaglen tyvärr fått alltför stort intresse från icke-jägare, till exempel under –70 talet när seriefiguren Snobben medverkade till att beaglen blev populär som sällskapshund.

En titt på de tio senaste årens registreringsstatistik visar att det registreras ungefär 300 beaglar årligen, en stabil siffra. För Drevern och Finsk stövare har det varit en nedgång på drygt 25% de sista 10 åren, Hamilton stövaren har tappat ännu mer. 10 år är ett kort perspektiv och ser vi på utvecklingen över 20 år så har alla dessa raser tappat, 1990 var registreringarna betydligt fler för alla dessa raser, för beagle 578, drever 2294, finsk stövare 835 och för hamilton stövaren 1635. I den neråtgående trenden är det beaglen som klarat sig bäst, alltså ingen anledning att måla upp någon form av katastrofscenario.

Att försöka skapa en ökning av registreringstalen genom att luckra upp kraven på den jaktliga förmågan är inget vi ska diskutera. Det vi ska fokusera på, liksom tidigare företrädare för rasen gjort sedan 80-talet, är att utveckla beaglen som jakthund, det är också det mål vi har för vårt avelsarbete.

Ökat intresse i norr

Norrbottensbeagleklubb har både ökat antalet medlemmar och antal starter på jaktprov. År 2000 hade vi 54 medlemmar och 2000/2001 17 drevprovsstarter. År 2010 är medlemsantalet drygt 80 och 2009 hade vi hela 56 drevprovsstarter. Att också intresset för att ställa ut sin hund ökar märks på vår årliga officiella utställning. Klubben arrangerar även sen några år en inofficiell utställning för alla raser vilket har medverkat till att stabilisera klubbens ekonomi, som i sin tur ger förutsättningar för att ytterligare utveckla klubbens arbete. Vi ser det också som en stor tillgång att det inom klubben finns flertalet medlemmar som varit med under många år och vars kunskap och erfarenhet när det gäller avel och jakt på bästa sätt förs vidare. Att ha historiken bakåt är av stor vikt när man sätter ut framtida mål. Visst finns det problematik också och ett ständigt arbete inom klubben t.ex. att utbilda nya domare, få valpköpare att bli stadigvarande medlemmar och att få fler att starta på jaktprov.

För oss i norrbotten är även utbytet med Finland av stor vikt, både ur avelssynpunkt men också för att det lyfter våra drevprovs tävlingar. Nu ser vi fram emot ett utökat samarbete med stövarna/drevrarna i Gränszonen med fler spännande drevprovsarrangemang som följd, och framför allt kommer det att bli en tillgång på domarsidan. Även utställningar planeras att ingå i samarbetet. Vi har sett en positiv trend och hoppas på fortsatt god reklam och marknadsföring av beaglen som ”den lilla stövaren”.

Framtiden för beaglen som jakthund

Som ett hot för beaglens framtid framförs ibland att intresset för jakt minskar i Sverige, bland annat i Beagle tidningens ledare. Det kan nog variera beroende på var i landet man befinner sig, just i norrbotten är det tveksamt om man kan påstå att det minskar, skulle nog vilja påstå motsatsen. Ny teknik i form av Gps, hundpeijlar och mobiltelefon gör jaktdagen säkrare och underlättar på många sätt.

Enligt tidningen Jaktjournalen ökade antalet som löste jaktkort under 2010 med 3000 till 310 927 stycken, motsvarande siffra i Finland var 154 000. Av dessa 310 927 står kvinnorna för 5,6 procent, där finns det möjlighet till ett fortsatt ökat intresse och därmed ännu fler jägare. Värt att beakta är också att i Finland är beaglen större som ras än i Sverige, trots färre jägare. Enligt finska beagleklubben registreras där ca 600 valpar/år och det förmodas att finnas över 5000 beaglar, mer än 90 procent av dem används i jakt. En intressant jämförelse är antalet drevprovsstarter, i Finland har man ca 450 starter/år, i Sverige ligger siffran på runt 300 starter, dock något lägre de två sista snörika säsongerna. Beaglens popularitet i Finland är stor, trots att man där enbart jagar hare, dessutom har de hårdare championatsregler än i Sverige! Väl värt att tänka på!

Jaktprovsmeritering i aveln

Här i norrbotten ser vi att valpköpare är väl pålästa och vill ha valp efter dokumenterat välmeriterade föräldrar. Vi ser också vikten av att stövarjägaren ska kunna överväga beaglen som ett alternativ.

Statistik framräknad på siffror för 2010 från SKK visar tydligt på att här måste förbättringar till.

På de 53 kullar som tagits fram under 2010 så är 26 undan omeriterade tikar, 50 %. I en tredjedel av kullarna är ingen av föräldrarna meriterade. Här krävs handling från oss som jobbar med att värna beaglen som jakthund, uppfödare, lokalavdelningar m.fl. och inte minst från BCS för att få till förbättringar.

SBlKs målsättning är tydlig:

” Att öka antalet på prov startande individer samt att eftersträva en ökning av pristagarprocenten, då drevprovsbedömning av jaktliga egenskaper är vårt viktigaste avelsinstrument. Att verka för att förbättra rasens jaktliga egenskaper för drevjakt på hare, rådjur och räv.”

Jaktprovsmeriterade föräldrar bör utgöra grunden för aveln, vi vill kunna sälja valpar med gott samvete till jägare och som på så vis förhoppningsvis får många fina år med sin jaktkamrat och familjemedlem.

Att beaglen åter lockar till sig icke-jägare, bland annat genom import av renodlat blivande showbeaglar med tveksamt eller obefintligt jaktligt påbrå borde inte föranleda någon som helst kompromiss av målsättningen och utveckling av vår svenska beagle som ensamdrivare

Kraven för jaktchampionat

I Beagle tidningens ledare nr 1 2011 ges uttryck för att drevprovsreglerna skulle vara ”avsevärt hårdare än för någon av de övriga drivande raserna”. Det kan möjligen gälla reglerna för utställningschampionat, men när det gäller drevprov och jaktchampionat är det inte på det viset.

Krav för SE JCH
Beagle
Tre 1:a pris på drevprov. Två av priserna måste vara på hare.
Alternativt: Ett pris på vardera av de tre godkända viltslagen (hare, rådjur och räv).
Ett av priserna ska ha erövrats vid ordinarie drevprov.
Drever
Tre 1:a pris på drevprov
Ett av priserna ska erövras på drev efter enbart hare.
Stövare
Ett 1:a pris i elitklass på drevprov samt lägst 2:a pris i
öppen klass, erövrat på barmark. För att kvalificera sig till start i elitklass krävs två öppen klass 1:or.
Elitklass innebär ett två dagars prov, 1:a elitklass kräver minst 1:a + 2:a (dag 1+dag 2).

Av de vanligaste drivande raserna är det mest krävande för stövaren att bli jaktchampion. För ett förstapris krävs 120 minuters drevtid för stövaren, mot 90 min för beagle och drever, på hare, räv eller rådjur, beaglen har dessutom möjligheten att få ett 1:a pris med 2*60 min på rådjur. För beaglen har det tidigare ingått ett elitprov i championatet, men detta krav är borttaget sedan länge. Värt att beakta är att i Finland gäller samma drevprovsregler för stövare som för beagle.

Det är förhållandevis lätt att få sin beagle till jaktchampion jämfört med att få en stövare till detsamma.

I ledaren i Beagle nr 1 står även att läsa ”de som har en bra rådjurshund har i dag inget incitament för att starta på fler prov när hunden väl har tagit en första Rå-etta”. Inom SBlK har vi tidigare beslutat att beaglen är en allround hund. Det är rimligt att en allround hund som ska användas i avel ska kunna driva det svåraste drevdjuret hare, därför är det helt logiskt med krav på 1:a pris hare i jaktchampionatet. En viktig aspekt med kravet på 1:a hare förutom att bedöma drevet, är att kunna bedöma sök och upptagsförmåga. Just söket har ansetts viktigt att utveckla hos beaglen. Betänk också att en rådjursspecialist bör ha låg drevhastighet och att ett rådjurschampionat öppnar dörren för avel mot tyngre och långsammare hundar.

Tilläggas kan att drevern i sitt jaktchampionat måste ha minst en etta hare, detta för att den som allroundhund bör kunna driva det svåraste viltet. En hund som enbart driver rådjur ses inte som allround.

Sätt den jaktliga bruksegenskapen högst

De som jobbar med avel med stövare eller drever behöver aldrig försvara sin hunds givna bruksegenskap som drivande hund, vilket man ständigt får göra med beagle. Tänk om vi en gång för alla kunde sätta den jaktliga bruksegenskapen högst, lägga vår energi på detta och se det som vårt mål att vidhålla och förfina beaglen som den fina jakthund den kan vara.

När det gäller rådjur så är det väl upp till var och en vad man rent praktiskt väljer att jaga med sin hund. Men en beagle i avel bör kunna driva hare, och en jaktchampion bör åtminstone kunna driva hare i nittio minuter till förstapris, och att det är två 1:a pris hare i championatet är rimligt. Sök, upptagsförmåga, tapptarbete och drevsätt skiljer sig stort mellan hardrev och rådjursdrev. Att hunden då kan driva hare borde vara målsättning och resultat av gott avelsarbete.

Erik Nilsson, Överkalix

Skrivelsen har behandlats på Nbblks årsmöte, årsmötet ställde sig bakom skrivelsen.

Ladda upp skrivelsen i wordformat, Beaglen ur norrbottniskt perspektiv 110409

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.